Negerchock!

Tillbaks på tidningsredaktionen.

För sista gången ska vi nu träffa våra danska vänner, gynnarna från jyllandsposten. Den här gången vänder de både sin lust att skoja och sin djupa svärta in mot den egna gruppen. Man ska inte jonglera med piggsvin om man säljer ballonger, är kanske den enda visdom vi kan dra av danskarna.

Vi har någon sorts bror duktig-komplex. Det är ett problem och det vet vi. Det tar sig olika uttryck. Ett exempel är dags sketch  - lite difus mediakritik. Förhoppningen är att vi inte verkar ta någons sida (exempelvis filmens seriösa journalist), utan att vi önskar slippa allt. På riktigt. Det är sent nu och jag är trött. Men jag vill slippa tidningar. På riktigt. Jag hatar skiten. Ingen tidning har gjort mig något gott. Bränn snusket. Folk kan väl läsa böcker. Eller ännu hellre - spela spel.

Här kommer ännu en daterad sketch som vi hittat djupt nere i arkiven. Återigen försöker skämtarna på Jyllandsposten göra världen till en lite roligare plats.

Ingen bryr sig om dom gamla och svaga. Utom vi på negerchock då. Den här filmen belyser ett riktigt problem, att våra fina pensionärer aldrig riktigt bjuds in i gemenskapen.

I den andra delen i vår serie om Jyllandsposten får de glada journalisterna ett samtal av Kadaffi. Den här sketchen tar upp en mycket viktig detalj som ingen tycks ha tänkt på: Hur kan muslimerna vara så säkra på att det var just DERAS Muhammed som bilderna föreställde? De kan ju inte gärna veta hur den riktiga Muhammed såg ut!

När man försöker formulera sina åsikter i ord kommer man ibland på att man inte riktigt vet vad man tycker eller varför. När vi spelade in detta kändes det så fräscht och skoj men nu inser jag att det är förutsägbart och långdraget. Förlåt oss alla bloggläsare, vi lovar att skärpa oss!

Så här gick det enligt våra källor till när Jyllandsposten kom på den festliga idén att publicera lite roliga teckningar av en viss profet. Vi minns väl alla hur det gick sen.

Killen som drar Bellmanhistorier är tillbaka, men den här gången är han bättre förberedd! Vissa av oss är så roliga att folk börjar skratta oavsett om vi säger nåt kul eller ej. Detta kan vara ett allvarligt handikapp (jag kallar det skämtsamt Peter Settman-syndromet) men jag tycker personligen att ett allvarligare handikapp är när man själv skrattar åt allt som inte är kul.

Den här filmen sätter fingret på ett vanligt misstag människor gör - berättar historier på fel sätt. Nästa gång ni ser Aktuellt och Rapport, kommer ni märka att de börjar med det mest ointressanta för att långt senare komma in på de verkliga nyheterna - svanfamiljen som byggt bo i papperskorgen utanför tevehuset, de smygtagna bilderna på en till lika delar rodnande och onanerande Harald Treutiger. Kort sagt nyheter med nyhetsvärde. Mannen i filmen gör ungefär samma misstag och börjar berätta sin historia i fel ända. SVT och alla människor har som vanligt mycket att lära av TV3 nyheterna (som är korta och roliga precis som sketcherna i Negerchock!)

Vem har sagt att nynazister måste vara dumma och aggresiva? Vi är övertygade om att det är så här det går till när de goa Göteborgsnazisterna träffas.

Är det nån som nånsin hört en genuint rolig historia? Som vi alla vet är det grundläggande kriteriet på "roliga historier" att ingen tycker att dom är kul. Här försöker vi oss dock på vågstycket att damma av en anrik Bellman och korsa den med en helt annan typ av banal humor.

Vissa människor kan gå över lik för att vara politiskt korrekta, men ibland anar man ett spår av osäkerhet bakom den övertygade fasaden. Finns det nån av oss som är så god att vi inte nån gång velat sparka på en mycket liten, jobbig hund eller velat knycka en blind mans käpp?

Ok alla humorsnobbar, inklusive Kringlan. Nu är han tillbaka och busringer och den här gången är det garanterat roligt! Detta är stort, världens dummaste man i världens banalaste humor!
/August

Den vansinnigt kriminella invandraren Goran är tillbaka i en sketch som är nästan, men inte helt, idententisk med den första. Varför gör vi detta? Kanske för att strö salt i de sår vi fick när tusentals snälla skandinaver gav oss ett rättmätigt kok stryk för att vi vågade skoja om en invandrare utan att vara det själva.

Att gnälla på folk som talar i mobil, känns så jävla 1996, att ingen kan tycka att mannen i keps inte får vad han förtjänar.
Vi ber er även lägga märke till den smått geniala rekvisitan. Istället för att bära in vattenpipor, trolldeg och en Che Guevarabyst i mässing, skapar vi ett autentiskt Möllanfik genom att låta en av männen läsa en Mikael Wiehe-biografi

Kringlan har varit dålig på att uppdatera bloggen på sista sidan, därför visar jag nu ett klipp där han råkar filma min granne av misstag och vederbörligen kissar på sig av förskräckelse. Kanske kan detta få honom till bättring! /August

Att gå på anställningsintervju är inte lätt. Man måste kunna de sociala koderna flytande och vara världsbäst på att inte vara sig själv. Och inte ens då är man säker, ens chef kan mycket väl vara galen. Nåväl, den här filmen sätter fingret på en viktig mänsklig egenskap: viljan att bli omtyckt och passa in i gänget.

Jag har fått för mig att världen till stor del består av folk med allvarliga psykiska defekter. Den här mannen känner jag väl igen. Han har det oroväckande vanliga personlighetsdrag som innebär att man aldrig vet vad som är det essentiella i en situation.

I dagens film ska vi se hur det går till när snillen spekulerar.Även om man inte kan tro det, så har varje Ordjakten, varje reprisering av Fångarna på fortet, Mullvaden, föregåtts av otaliga möten, mainmaps, sömnlösa nätter av planerande. Allt för att DU ska serveras världens bästa teve.