Julen är som bekant de poänglösa godsakernas högtid. Idag har jag gjort fyllda dadlar. Man tar dadlar, som smakar som mandelmassa doppat i sirap, och stoppar in mandelmassa i dom. Varför? Det är ju som att kärna ur ett äpple och stoppa in ett litet päron i hålet!!

Överhuvudtaget är julen den tid då man ger sin goda smak semester och ägnar sig åt traditioner. Man blir lite orolig av den orubbliga, fruktansvärda kraft som Traditionen har. Man får (och måste) äta saker som man inte annars ens skulle ge åt djur man ogillar.

Jag ser ett stort tomrum där lite vettiga traditioner borde finnas. Kunde inte julen vara den tid då alla änligen får (och måste) dricka sig fulla på hemmagjort vin klockan 8 på morgonen och sen springa nakna runt kvarteret? Eller den tid då man posta sina favoritkalsonger till Barnen i Afrika (tm)? Men nej, vi väljer att äta sylta och lutfisk. Det är patetiskt.

Imorrn kör vi igång med världens bästa videoblogg!

Var nyss ute och slängde sopor, så såg jag att en cykel stod och lös. Helt oskälviskt gick jag fram och stängde av cykellyset. Tänkte: Den här stackars människan ska inte behöva cykla till jobbet utan cykellampa.

På bakgården i mörkret kände jag mig plötsligt oerhört god. Ingen såg vad jag just gjort, ingen skulle tacka mig. Vad jag gjort var ett infall av ren, ja, nästan barnslig godhet.

Sen sprang jag upp till datorn och la ut hela historien på internet. Fan va jag är god!

Vi har ännu inte lyckats enas om en definition av negerchock, vilket är lite problematiskt med bara fem dagar kvar till start. Trodde jag höll på att få en negerchock igår, när jag började känna av en gammal knäskada under en cykeltur. Sen förstod jag att en negerchock är något mycket större.

Jag ledde cykeln hem och bäddade ner mig med en stor kopp varm buljong.

Fem timmar senare befriande sömnen mig från definitionsproblemen. När jag vaknade var det morgon och jag upptäckte att någon hade varit i mitt rum. På det immiga fönsterglaset stod textat: En negerchock blir vad man gör den till.

Fem dar kvar nu...